Svenska marinens banbrytande vapensystem att hålla koll på

Under ytan: Sveriges nya undervattensjättar och deras hemligheter

A26 – En tyst revolution i djupet

Vet ni, jag har alltid fascinerats av det som döljer sig under havsytan. Tänk er bara tystnaden, det enorma trycket och den otroliga tekniken som krävs för att operera där nere.

Och nu, mina vänner, är Sverige på väg att få ett verkligt kraftpaket i form av ubåten A26, eller Blekingeklassen som den också kallas. Jag har följt det här projektet med spänning, och det är nästan overkligt att tänka på hur avancerade de här maskinerna är.

Det är inte bara en båt; det är en hel teknologisk spjutspets, utvecklad här hemma av Saab Kockums, och den är skräddarsydd för att möta framtidens utmaningar till sjöss.

Jag kan inte låta bli att känna en viss stolthet när jag tänker på den svenska ingenjörskonsten som ligger bakom detta. Tänk er att den kan ligga tyst under ytan i veckor tack vare sina Stirlingmotorer och diesel-elektriska system, vilket gör den nästan omöjlig att upptäcka.

Det är en förmåga som är helt avgörande i dagens läge, där smygförmåga är minst lika viktig som ren eldkraft. Och det är just den här tystnaden och uthålligheten som jag tycker är så imponerande; det ger oss en otrolig taktisk fördel.

Jag har läst att den är optimerad för Östersjön men kan operera globalt, vilket öppnar upp för helt nya möjligheter för vårt försvar. Jag känner verkligen att detta är ett jättesteg framåt för vår marinstridskraft!

Tekniken bakom osynligheten och dess flexibilitet

Det som gör A26 så otroligt unik är inte bara att den är tyst, utan också hur den är byggd och vad den kan göra. Skrovet är designat för att klara av undervattenssprängningar, vilket ökar säkerheten för besättningen – och det får mig att tänka på de modiga män och kvinnor som kommer att tjänstgöra ombord.

Det är en trygghet att veta att de har den bästa möjliga utrustningen. Men det mest revolutionerande, som jag förstått det, är den så kallade “flexible payload lock”.

Tänk er en sluss som kan användas för att skicka ut dykpatruller eller obemannade undervattensfarkoster (ROV:ar och MSF:er) under tiden ubåten är nedsänkt!

Det här är en game-changer, det öppnar upp för helt nya typer av uppdrag, från spaning till specialoperationer. Denna flexibilitet är något jag personligen tror kommer att förändra hur vi ser på ubåtsoperationer.

Det är inte längre bara en torpedbärare; det är en plattform för en rad olika insatser, vilket ger oss en otrolig bredd. Jag upplever att den här utvecklingen visar på en djup förståelse för framtidens utmaningar till sjöss, och hur tekniken kan ge oss övertaget.

Drönarnas intåg: Luft, yta och djup – framtidens obemannade flottilj

Obemannade ytfarkoster och luftdrönare som game-changers

När vi pratar om marint försvar idag, kan vi inte undvika att tala om drönare. Jag menar, det är nästan så att varje vecka dyker det upp nyheter om hur dessa obemannade system förändrar spelreglerna.

Jag har sett rapporter om hur Försvarsmakten intensifierar övningar med marina drönare, både på ytan och i luften. Tänk er, att ha USV:er (Unmanned Surface Vehicles) och UAV:er (Unmanned Aerial Vehicles) som kan utföra spaning, övervakning, och till och med stridsuppdrag utan att riskera mänskliga liv.

Jag har läst att Sverige deltar aktivt i Nato-övningar med dessa system, där man testar och utvecklar taktik för hur de kan integreras med bemannade farkoster.

Det är imponerande att se hur snabbt Sverige anpassar sig. Ukrainas framgångar med USV:er i Svarta havet har verkligen visat hur effektiva relativt billiga system kan vara mot en överlägsen fiende, och det har jag burit med mig när jag funderat på hur vi kan stärka vårt försvar.

Jag tycker det är klokt att vi satsar på detta; det ger oss mer anpassningsförmåga och minskar riskerna för vår personal.

Undervattensdrönare: Ögon och öron i djupet

Men drönarrevolutionen stannar inte vid ytan. Undervattensdrönare, eller AUV:er (Autonomous Underwater Vehicles), är också på frammarsch och jag upplever att de kommer att spela en otroligt viktig roll framöver.

Tänk dig att kunna skicka ut en autonom undervattensfarkost för att spana efter minor eller kartlägga havsbotten, utan att behöva skicka ner dykare eller riskera en ubåt.

Jag har läst om hur AUV62-AT, en svenskutvecklad undervattensfarkost, kan efterlikna en ubåts akustiska signatur för att lura fienden eller att den kan användas för minspaning.

Det är som att ha ögon och öron där ingen annan kan vara, och det ger oss en oslagbar förmåga att övervaka och skydda våra vatten. För mig handlar det här om att maximera våra resurser och minimera riskerna.

Den här tekniken ger oss inte bara taktiska fördelar utan också en mer kostnadseffektiv lösning för många uppdrag. Det är otroligt spännande att se hur dessa obemannade system kompletterar och förstärker våra traditionella marinstridskrafter.

Den tänkande flottan: Artificiell intelligens och autonomi till sjöss

AI:s roll i beslutsfattande och övervakning

Jag har alltid funderat på hur långt tekniken kan ta oss, och med artificiell intelligens (AI) känns det som att vi bara skrapar på ytan. I den marina världen är AI på väg att revolutionera allt från beslutsfattande till övervakning.

Jag har sett exempel på hur AI och maskininlärning används för att analysera enorma mängder sensordata från havet, vilket kan hjälpa oss att snabbare upptäcka hot eller identifiera förändringar i miljön.

Föreställ er att ett system kan bearbeta data från radar, sonar och andra sensorer i realtid och presentera en klar lägesbild för en befälhavare, långt snabbare än vad någon människa skulle kunna göra.

Det handlar inte om att AI ska ta över, utan snarare om att det blir ett otroligt kraftfullt verktyg som förstärker våra mänskliga förmågor. Jag tror att detta kommer att göra våra styrkor mycket mer effektiva och reaktionssnabba, vilket är avgörande i en snabbt föränderlig värld.

Och jag har även läst om hur AI kan optimera fartygs rutter för att minska bränsleförbrukningen, vilket också är en viktig aspekt för hållbarhet.

Etiska dilemman och utmaningar med AI i krigföring

Men med stor makt följer också stort ansvar, och jag måste erkänna att jag ibland känner en viss oro när vi pratar om AI i krigföring. Det är en sak att ha AI som beslutsstöd, men en helt annan att låta maskiner fatta livsavgörande beslut.

Jag har läst att det är otroligt viktigt att kravspecifikationerna för AI-system är glasklara och att det finns robusta test- och verifieringsprocesser på plats, särskilt för system som innehåller “deep learning” där insynen i hur systemet agerar kan vara begränsad.

Hur säkerställer vi att ett AI-system inte diskriminerar verkliga hot eller skapar skenmål om det blir matat med felaktig data? Det är frågor som jag tycker att vi måste ta på allvar.

Jag känner att en etisk diskussion är helt nödvändig här. Det handlar om att hitta en balans där vi kan dra nytta av AI:s fördelar samtidigt som vi upprätthåller mänsklig kontroll och ansvar.

Det är en komplex utmaning, men en som vi absolut måste navigera noggrant.

Ögon som ser allt: Avancerade sensorer och övervakning

Radarnätverk för total lägesbild

Att se utan att själv synas, det är en dröm för varje militär strategi. Och med de senaste framstegen inom sensorteknik, närmar vi oss den drömmen snabbare än någonsin.

Jag har blivit så imponerad av hur Sverige nu bygger upp ett nytt, högteknologiskt övervakningssystem med ett radarnätverk i flera överlappande tekniska lager.

Det sträcker sig från kustnära sensorer till system som kan se tusentals kilometer ut i rymden, med både aktiva och passiva sensorer. Tänk er vad det betyder för vår förmåga att upptäcka hot – från drönare och kryssningsrobotar till hypersoniska vapen och satelliter på låg höjd!

Jag har själv funderat på hur svårt det måste vara att upptäcka små, snabba objekt i en komplex miljö som Östersjön, men med dessa nya system får vi en helt annan förmåga.

Dessutom kan de nya systemen dela information med andra NATO-länder, vilket förstärker det kollektiva försvaret. Jag känner att detta ger oss en mycket snabbare och säkrare beslutsunderlag för insatser, vilket är ovärderligt för både våra förband och civilbefolkningen.

Sensorer för alla domäner: Under vatten och i luften

Det är inte bara radar som utvecklas i rasande takt. Jag har sett att Försvarsmakten använder en mängd olika sensorer för att övervaka och spana i alla domäner – på ytan, under ytan och i luften.

Tänk på IRST (Infrared Search and Track) som kan hitta varma signaturer från motorer, eller avancerade AESA-radar (Active Electronically Scanned Array) som är den primära målinmätningssensorn på stridsflygplan.

Dessutom finns det specialiserade sensorer för att bestämma varifrån beskjutning kommer, som Artillerilokaliseringsradarn “Arthur”. Jag upplever att denna bredd av sensorteknik är avgörande.

Det handlar om att ha rätt verktyg för rätt uppgift, och att kunna kombinera information från olika källor för att skapa en komplett lägesbild. Sensorer är verkligen ögonen och öronen i det moderna försvaret, och jag tror att deras betydelse bara kommer att öka.

Det är en otrolig känsla att veta att vår försvarsmakt har tillgång till sådan banbrytande teknik.

Svenska innovationer för ett säkrare hav: Vad händer på hemmaplan?

Fokus på forskning och utveckling

Jag blir så otroligt glad och stolt när jag ser hur mycket Sverige satsar på innovation och forskning inom försvarsområdet. Vi har en lång och stolt tradition av tekniska framsteg, från stridsflyg till avancerade ubåtar.

Och nu, med det snabbt förändrade omvärldsläget, är det viktigare än någonsin att vi fortsätter ligga i framkant. Regeringen har till och med lanserat initiativ för att öka takten i försvarsinnovationen, och svenska företag deltar i NATO:s innovationsprogram Diana för att utveckla tekniklösningar som ska stärka försvarsförmågan.

Jag har läst om hur vi testar nya 5G-lösningar som kan förbättra kommunikation och logistik. Det är verkligen en spännande tid att vara svensk, och att se hur vårt land bidrar till säkerheten, inte bara nationellt utan också internationellt.

Jag upplever att det är avgörande att vi fortsätter att investera i våra egna forskare och ingenjörer.

Samarbete och förmågehöjning

Men innovation handlar inte bara om att skapa ny teknik; det handlar också om att samarbeta och att snabbt kunna omsätta idéer till verkliga förmågor.

Jag ser att Försvarsmakten jobbar nära både FMV (Försvarets Materielverk) och FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) för att säkerställa att vi skaffar rätt materiel på rätt sätt.

Dessutom är internationella samarbeten oerhört viktiga. Sverige deltar i övningar med NATO och andra partnerländer, vilket gör att vi kan dela kunskap, lära av varandra och se till att våra system är interoperabla.

Detta är något jag verkligen tror på – att vi är starkare tillsammans. Jag har en stark känsla av att det här fokuset på samarbete och snabb implementering är nyckeln till att bygga ett robust och framtidssäkert försvar.

Det är inte bara teknik; det är också om människor och hur vi arbetar tillsammans för ett gemensamt mål.

Cyberförsvarets avgörande roll: Skyddet i den digitala världen

Skydd av system och kritisk infrastruktur

I takt med att våra marina vapensystem blir alltmer digitaliserade och nätverkskopplade, blir cyberförsvaret en helt avgörande del av vår totala försvarsförmåga.

Jag har tänkt mycket på hur sårbar en modern korvett eller ubåt skulle vara om dess system hackades. Det är nästan en skrämmande tanke! Därför är det så viktigt att Försvarsmakten integrerar cyberförsvar i alla försvarsgrenar, inklusive marinen.

Tänk er att skydda navigationssystem, vapensystem och kommunikationsnätverk – en cyberattack skulle allvarligt kunna skada den operativa kapaciteten. Jag har läst att hoten mot Sverige ökar i komplexitet och att kostnaderna för cyberangrepp uppgår till miljarder årligen.

Det är inte bara militära system som är i farozonen; samhällsviktiga funktioner och även privata företag är måltavlor. För mig är detta en strid som utkämpas i det dolda, men som är lika viktig som den på det fysiska slagfältet.

Att ha robusta skyddsåtgärder och snabbt kunna upptäcka och motverka cyberhot är absolut nödvändigt.

Utbildning och internationellt samarbete i cyberrymden

Att bygga upp ett starkt cyberförsvar handlar inte bara om teknik, utan också om kompetens och samarbete. Jag har sett att Försvarsmakten aktivt förstärker sin förmåga inom cyberförsvar och att det finns ett stort behov av att rekrytera både civila och militärer med olika kompetenser.

Dessutom är internationellt samarbete helt avgörande i cyberrymden. Sverige deltar i samarbeten och övningar med NATO, som Cyber Coalition och Locked Shields, för att dela kunskap och erfarenheter.

Det handlar om att testa förmågan att hantera komplexa cyberattacker och att förbättra samordningen med allierade. Jag känner att detta är en klok strategi.

Cyberhot känner inga gränser, så att samarbeta med andra nationer är det enda sättet att bygga ett effektivt och robust försvar. Det är en ständig kamp att ligga steget före, och det kräver att vi ständigt lär oss och anpassar oss.

Teknologins framsteg i marinen

För att ge er en snabb överblick över några av de mest intressanta teknikframstegen inom marinen, har jag sammanställt en liten tabell. Det är ganska fascinerande att se hur snabbt utvecklingen går!

Teknikområde	Traditionell användning	Framtida/Nuvarande innovation	Svensk koppling/Exempel
Ubåtsteknik	Bemannade plattformar för spaning och torpedanfall. Begränsad uthållighet under vatten.	Luftoberoende framdrivning (AIP), flexibla nyttolastslussar, förbättrad smygteknik. Ökad uthållighet och mångsidighet.	A26 (Blekingeklassen) med Stirlingmotorer och “flexible payload lock” för ROV:ar/dykare.
Drönarsystem	Spaningsflygplan, helikoptrar.	Obemannade ytfarkoster (USV), undervattensfarkoster (AUV) och luftdrönare (UAV) för spaning, minröjning och strid.	Svenska havsdrönare i NATO-övningar, AUV62-AT för minspaning/målsimulering, USV Piraya.
Artificiell Intelligens (AI)	Mänsklig analys och beslutsfattande.	AI-baserad dataanalys för snabbare lägesbild, prediktivt underhåll, optimerad ruttplanering.	AI-projekt vid Göteborgs universitet för miljöövervakning (SUBSIM), AI för energieffektiv reseplanering.
Sensorer	Enskilda radar- och sonarsystem.	Integrerade radarnätverk med överlappande lager, avancerade IRST- och AESA-system, sensorfusion.	Nya radarsystem från FMV för kustnära och rymdbaserad övervakning, Artillerilokaliseringsradarn “Arthur”.
Cyberförsvar	Grundläggande IT-säkerhet.	Integrerat cyberförsvar i alla försvarsgrenar, internationella samarbetsövningar, skydd av OT-system (Operational Technology).	Försvarsmaktens cyberförsvarsenhet, deltagande i NATO-övningar som Cyber Coalition och Locked Shields.

Framtidens havsmiljö: Etiska dilemman och ansvar

Balansen mellan teknologi och mänsklighet

Jag har verkligen blivit tagen av hur snabbt tekniken utvecklas, och visst är det fantastiskt vad vi kan åstadkomma! Men det väcker också viktiga frågor inom mig, frågor om etik och ansvar.

När vi utvecklar avancerade vapensystem med AI och autonomi, var drar vi då gränsen? Jag har läst om hur forskare vid FOI samarbetar med experter inom etik och juridik för att framtidssäkra sensorsystem, så att de är både lagliga och etiskt acceptabla.

Det handlar om att hitta en balans, att se till att tekniken tjänar mänskligheten och inte tvärtom. Jag känner personligen att vi aldrig får glömma den mänskliga faktorn.

Det är lätt att bli bländad av de tekniska möjligheterna, men vi måste alltid reflektera över konsekvenserna. Hur påverkar dessa system de människor som ska använda dem, och de människor som kan bli påverkade av dem?

Det är en ständig avvägning som kräver djup eftertanke.

Behovet av transparens och kontroll

En annan aspekt som jag brinner för är vikten av transparens och kontroll. När system blir mer komplexa och autonoma, blir det svårare att förstå hur de fattar sina beslut.

Jag har läst att det är nästan omöjligt att få insyn i hur vissa djupinlärningssystem kommer att agera i alla situationer. Det får mig att undra hur vi säkerställer ansvarsskyldighet om något går fel.

Jag känner att det är absolut nödvändigt med tydliga ramverk och regelverk som styr utvecklingen och användningen av dessa system. Dessutom är utbildning och kunskap bland beslutsfattare och operatörer helt avgörande.

Vi måste förstå de system vi använder och kunna ingripa när det behövs. Det är en utmaning att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen, men för mig är det en fundamental del av att bygga ett pålitligt och ansvarsfullt försvar.

Framtidens utmaningar: Flexibilitet, interoperabilitet och snabb innovation

Anpassning till en föränderlig hotbild

Den säkerhetspolitiska situationen i vår omvärld förändras i en rasande takt, och det ställer höga krav på vår förmåga att snabbt anpassa oss. Jag har tänkt mycket på hur viktigt det är att våra marina system inte bara är avancerade idag, utan också flexibla nog att möta framtida, oförutsedda hot.

Kriget i Ukraina har verkligen visat hur snabbt ny teknik kan tas fram och testas i fält, vilket utmanar traditionella utvecklingscykler. Jag känner att vi måste bli ännu bättre på att identifiera kritiska behov, utveckla lösningar och få dem på plats snabbt.

Det handlar om att ständigt ligga steget före, att inte bara reagera utan att agera proaktivt. Det är en utmaning, men också en möjlighet att visa vår innovationsförmåga och flexibilitet.

Vikten av interoperabilitet och civilt-militärt samarbete

I dagens komplexa värld är ingen ensam. Att samarbeta, både nationellt och internationellt, är viktigare än någonsin. Sverige som allierad i NATO kommer att tilldelas specifika uppgifter inom Natos försvarsplanering, och detta innebär en långtgående utveckling av vårt samarbete med andra NATO-länder.

Interoperabilitet – förmågan att våra system och förband kan arbeta sömlöst tillsammans med andras – är absolut avgörande. Jag har läst att vi måste utveckla förmågan att stödja allierade förband med allt från ledning till försörjning.

Dessutom ser jag en stor potential i civilt-militärt samarbete. Många av de tekniska innovationerna kommer från den civila sektorn, och att nyttja dessa synergier är en klok väg framåt.

Jag känner att genom att arbeta tillsammans, både inom Sverige och med våra allierade, kan vi bygga ett starkare och mer motståndskraftigt försvar för framtiden.

Det är en spännande resa vi är på!

Slutord

Så, kära vänner, efter att ha dykt djupt ner i Sveriges marina framtid, känner jag mig oerhört imponerad och stolt över den svenska ingenjörskonsten. Från den tysta A26 till de smarta drönarsystemen, den revolutionerande AI:n och de knivskarpa sensorerna – det är tydligt att vi ligger i absolut framkant när det gäller att skydda våra vatten. Vår förmåga att innovera, samarbeta och ständigt anpassa oss är inte bara en teknisk bedrift, utan ett starkt bevis på vår beslutsamhet att försvara vår frihet och säkerhet. Jag hoppas innerligt att ni har känt samma spänning som jag inför dessa framsteg, och att ni nu har en ännu bättre förståelse för den otroliga utveckling som sker under ytan. Det är en spännande resa vi är på, och jag är glad att vi får dela den tillsammans här på bloggen!

Bra att veta

1. Sveriges nya ubåt A26, Blekingeklassen, är inte bara tyst utan också utrustad med en unik “flexible payload lock”. Denna sluss möjliggör utplacering av dykare eller undervattensfarkoster medan ubåten är nedsänkt, vilket öppnar upp för helt nya taktiska möjligheter och gör den otroligt mångsidig i sina uppdrag.

2. Obemannade system, såsom ytfarkoster (USV), luftdrönare (UAV) och undervattensfarkoster (AUV), håller på att revolutionera det marina försvaret. De kan utföra allt från spaning och övervakning till minröjning och stridsuppdrag, vilket minskar riskerna för mänskligt liv och effektiviserar insatserna betydligt.

3. Artificiell Intelligens (AI) är numera en central del av marinen, inte för att ersätta människor utan för att förstärka våra förmågor. AI kan analysera enorma mängder sensordata i realtid, ge snabbare lägesbilder och optimera allt från ruttplanering till prediktivt underhåll, vilket gör våra styrkor smartare och mer reaktionssnabba.

4. Ett heltäckande radarnätverk i flera lager, med både aktiva och passiva sensorer, är avgörande för att skapa en total lägesbild. Sverige investerar i system som kan upptäcka hot över stora avstånd, från drönare till hypersoniska vapen, och dela information med allierade, vilket ger en oöverträffad övervakningskapacitet.

5. Cyberförsvaret är den dolda men fundamentala pelaren i det moderna marina försvaret. När system blir alltmer digitala är skyddet av navigationssystem, vapen och kommunikation mot cyberattacker avgörande. Robusta skyddsåtgärder och internationellt samarbete är nyckeln till att säkerställa att våra digitala system förblir säkra och funktionella.

Viktiga punkter att ta med sig

Sammanfattningsvis är den svenska marinen i en spännande fas av teknologisk förnyelse, driven av innovation och ett starkt fokus på att möta framtida utmaningar. Vi ser en integrerad strategi där avancerade ubåtar, drönare, AI och sofistikerade sensorer samverkar för att skapa ett robust och flexibelt försvar. Samtidigt är det etiska ansvaret och vikten av internationellt samarbete centrala för att säkerställa en trygg och hållbar framtid till sjöss. Det handlar om att ständigt utvecklas, samarbeta och aldrig glömma den mänskliga faktorn i en alltmer teknikdriven värld. Vår säkerhet vilar på både teknisk briljans och kloka beslut.